Årets TV

I år har jag sett 185 serier av 68 produktionsbolag från USA, Kanada, Mexico, Sverige, Norge, Finland, England, Wales, Skottland, Irland, Nordirland, Spanien, Frankrike, Tyskland, Österrike, Japan, Kina, Australien och Nya Zeeland för er skull. Det är en viss minskning från föregående år men långt ifrån bottenåret 2021 när jag bara hann med 165 serier.

Det saknas några serier som kan vara värda att nämna. En är Shōgun (Disney) som många har listat högt. Jag håller inte med, tycker den var så där, men gillar man temat kanske det kan vara något. The Penguin (Max) tyckte jag inte heller var tillräckligt bra. En annan serie som saknas är the Bear (Disney) som var bästa serie 2022 och 2023, men som i år pendlade för mycket mellan högt och lågt för mig. Fortfarande en av de allra bästa serierna dock, så se den om ni inte gjort det. En tredje är Fargos femte säsong (tidigare på bl.a. HBO, Max, Netflix, Tv4 Play, nu på MGM via Amazon) som var ovanligt stark, men också den alldeles för upp och ner. Slutligen Silo (Max) som var en av de bästa serierna 2023, men där pågår den andra säsongen fortfarande in till 2025.

Här är till slut 33 serier i bokstavsordning som jag särskilt gillat under 2024, vissa är toppserier andra en axelryckning, men något har de tydligen lämnat kvar. I slutet har jag också gett mig på en ranking av produktionsbolag och streamingtjänster.

Baby Reindeer (Netflix) 8/10

Baby Reindeer har det skrivits hur mycket som helst om, finns inte något mer att säga. Det är en bra historia om än också tragisk (kvinnan som stalkerkaraktären baseras på har stämt Netflix). Finns på Netflix.

Blue Lights (BBC One) 8/10

Jag håller med the Guardians recensent att "Blue Lights takes a rosy view of how resourceful and sympathetic individual police officers are – virtually everyone on this fictional force is an idealistic champion of vulnerable people". Men, det är en liten svaghet i en annars stark serie om svårigheterna med polisiära insatser i post-Troubles Belfast. Blue Lights finns på TV4 Play.

Boiling Point (BBC One) 9/10

Långfilmen Boiling Point var en av 2022 års toppfilmer på Göteborgs filmfestival. Filmen gjordes genom en enda lång tagning som utspelade sig i och runt ett restaurangkök. Serien är en fristående uppföljare till filmen och består av fyra avsnitt. Även om serien inte är gjord på precis samma sätt som filmen lyckas den behålla nerven, adrenalinet och stressen. För mig är detta årets bästa restaurangserie (vem kunde se den genren komma?), även om jag till exempel älskar the Bear var den inte lika bra i år. Boiling Point finns på SVT Play.

Boy Swallows Universe (Netflix) 8/10

Boy Swallows Universe bygger på boken med samma namn. Det är en rörande, tragisk men också fantasifull och hoppfull skildring av Eli och hans broders uppväxt. Finns på Netflix.

Breathtaking (ITV) 8/10

Breathtaking bygger på läkaren Rachel Clarkes bok med samma namn. Boken och serien handlar om Clarkes erfarenheter från att ha arbetat under den första vågen av Covid-19 pandemin. Förutom den stress, chock och ansvar som man kanske kan förvänta sig under en pandemi blir det också tydligt hur underliga myndighets- och ledningsbeslut påverkade arbetet och utkomsten av pandemin i Storbritannien. Breathtaking finns på SVT Play med det märkliga namnet Visselblåsaren - en läkares kamp.

Bullshit (Amazon Prime) 8/10

Det är lätt att glömma att gäng och gänguppgörelser inte är något nytt i Norden. Det två Nordiska MC-krigen mellan 1983-1985 och mellan 1994-1997 är exempel på detta. Bullshit handlar om det första MC-kriget, MC-kriget i Köpenhamn, där konflikten stod mellan HA Köpenhamn och Bullshit MC. Historien känns både märkbart daterad och mer aktuell än någonsin. Bullshit finns på Amazon Prime.

Criminal Record (Apple TV+) 8/10

Peter Capaldi (Doktor Who, the Thick of it) och Cush Jumbo (the Good Wife, the Good Fight) är lysande i serien om hur två kriminalare hamnar på kollisionskurs om ett gammalt mordfall. Finns på Apple TV+.

Curb Your Enthusiasm (HBO/Max) 10/10

Även om detta var en bra säsong är det inte den bästa säsongen av Curb Your Entusiasm, men tyvärr den sista. Larry David har gett mig någon sorts syfte med livet under de här åren. Varje gång någon komiker, inklusive Jerry Seinfeld, kommit ut och beklagat sig över att allt inte längre går att göra komedi av på grund av att publiken är för skitnödig eller "woke" tänker jag alltid på Curb. Om det verkligen inte går att göra komedi av allt, hur kommer det sig att Curb alltid lyckats med det? Ett av mina favoritavsnitt Palestinian Chicken är ett lysande exempel på just det. Kanske handlar det snarare om att Jerry Seinfeld och andra helt enkelt inte är roliga längre? För när det faktiskt är roligt oavsett tematik tycks publiken sällan ha något emot det (med vissa undantag som exempelvis avsnittet när Larry råkade urinera på ett porträtt av Jesus och fick kritik av en del kristna grupper).

I anslutning till den sista säsongen delar några av skådespelarna och producenterna med sig av sina favoritimprovisationsmoment (svårt ord). Min favorit finns med, när Cheryl och Larry får förhandsinformation om en potentiell terrorattack.

Slutligen måste jag nämna Richard Lewis som dog kort efter att sista säsongen spelades in. Sista scenen han är med i förutom scenen nedan är en scen där Larry och Richard skämtar om att Richard borde dö. Så klart. Curb finns på Max.

Disclaimer (Apple TV+) 8/10

Disclaimer är överspelad, använder voiceover och är ganska explicit (jag är fortfarande osäker på om det behövs för att förstå eller inte). Många varningsklockor, men trots det sevärd. Finns på Apple TV+.

Douglas is Cancelled (ITV) 8/10

När jag läste om vad denna handlade om - ett nyhetsankare som anklagas för att ha dragit ett sexistiskt skämt på ett bröllop och därefter kancelleras, lät jag serien ligga. Det lät som ett tröttsamt grepp, men den är bättre än vad jag först trodde. Serien är skapad av Steven Moffat som tidigare arbetat med bland annat Coupelling, Doktor Who och Sherlock. Finns på Sky Showtime.

Eric (Netflix) 8/10

Det här är en udda serie för min smak och jag har svårt att beskriva den, men jag gillade den verkligen. Kjell Häglund skriver bättre om den här. Eric finns på Netflix.

Expats (Amazon Prime) 8/10

Janice Y.K. Lees novell the Expatriates ligger till grund för miniserien Expats. Serien handlar om tre Amerikanska kvinnor som lever i Hong Kong och om sorg knutet till en specifik händelse. Expats finns på Amazon Prime.

Fight Night: The Million Dollar Heist (Peacock) 8/10

Det här är en heistserie om ett väpnat rån som skedde samtidigt som Muhammad Alis comebackmatch pågick i Atlanta 1970. Serien är framförallt underhållande men handlar också om en ganska absurd händelse som jag inte alls kände till. Bygger på en podcast med samma namn. Finns på Sky Showtime.

Från insidan (SVT) 8/10

Från insidan är en svensk dramaproduktion om intagna på en anstalt. Ibland för den faktiskt mina tankar till Oz, men då främst i hur båda känns som billiga men bra produktioner. Hade gärna sett en fortsättning. Finns på SVT Play.

From (MGM+) 8/10

Manipulerande skräckserie som alla jämför med Lost. Det är inte bara Harold Perrineau (Boyd Stevens i From och Michael Dawson i Lost) som varit med i båda serierna, även författare och exekutiv producent kommer från Lost. På ett sätt känns seriernas teman och inramning igen, men From är mer skräck och känns betydligt mer klaustrofobisk. Serien har förnyats för en fjärde säsong och finns på TV4 Play.

Industry (HBO/Max) 9/10

Det här är en serie som jag i efterhand har värderat upp från en åtta till en nia. En anledning är att jag gång på gång återkommer till scener från senaste säsongen. Det är för bra helt enkelt. För egen del är det framförallt Yasmin Kara-Haninis (Marisa Abela) relationer med pappan och med Robert Spearing (Harry Lawtey) som är säsongens största behållning även om Harper Stern som spelar Myha'la och Ken Leung som spelar Eric Tao är minst lika bra. Finns på Max.

Kafka (NDR Fernsehen) 8/10

Kafka är en Tysk-Österrikisk produktion om Kafka. Gott så. Serien blandar Kafkas liv med inslag från romanerna och texterna. Jag ser också hur Kafka som han porträtteras i serien hade kunnat bära upp en tyskspråkig Curb utan problem. Kafka finns på SVT Play.

Makta/Power Play (NRK) 8/10

Makta handlar om den norska socialdemokratin under såväl 1970- som 1980-talet och hur Gro Harlem Brundtland blev Norges första kvinnliga statsminister. Låter möjligen inte jätteroligt, men serien låser sig inte vid hur en någorlunda/delvis/inte alls verklighetsbaserad serie förväntas vara utan bryter med historien och leker med mediet då det krävs. Makta finns på SVT Play.

Painkiller (SVT) 8/10

Painkiller är Gabriella Pichlers seriedebut och tonfallet känns igen från Äta, sova, dö. Snežana Spasenoska som spelar mamman Dijana är lysande. Dessutom utspelar sig större delen av serien på Hisingen vilket ju alltid är ett plus i kanten. Painkiller finns på SVT Play.

Presumed Innocent (Apple TV+) 8/10

Presumed innocent är såklart ännu en filmatisering av boken med samma namn, lite trist kan tyckas men det är en välgjord thriller. Finns på Apple TV+.

Ripley (Netflix) 9/10

Steven Zaillians (the Night of) version av the Talented Mr. Ripley är ruskigt snygg och välgjord. Trodde inte att ännu en version av Ripley skulle få mig att plöja miniserien från avsnitt till avsnitt. Sista avsnitten såg jag på ett hotellrum i Oslo där jag hade uppgraderats till en svit på grund av platsbrist vilket gjorde att jag hade förmånen att ha en tv i varenda rum. Missade inte en sekund trots att jag var där i jobb. Vet inte vad som var bäst, serien eller att ha tv i alla rum. Ripley finns på Netflix.

Say Nothing (Hulu) 9/10

Say Nothing har jag redan skrivit om här. Finns på Disney.

Sherwood (BBC One) 8/10

Sherwood säsong två fortsätter bygga vidare på Nottinghamshires historia av kolbrytning, strejk och strejkbrytare, men adderar nu den tid då Nottingham fick smeknamnet Shottingham. En tid av ett samhälle i förändring och ett skenande vapenvåld. Sherwood finns på SVT Play.

Slow Horses (Apple TV+) 9/10

Slow Horses prenumererar på mina årsbästalistor. Den har varit med på varenda lista sedan 2022 då de två första säsongerna hade premiär. Jag fullkomligt älskar Jackson Lamb (Gary Oldman) och hans (dys)funktionella team av agenter. Femte säsongen är klar och säsong sex beställd. Lär dyka upp här igen. Slow Horses finns på Apple TV+.

Smärtpunkten/Pressure Point (SVT) 8/10

Smärtpunkten verkar inte ha följt med in i särskilt många årsbästalistor, men jag tycker den var bra. Framförallt kände jag sorg när jag såg den. Den speglar ju inte bara en tragisk händelse utan också en tid då det fortfarande fanns någon sorts hopp om att människor kunde förändras, idag känns det helt verklighetsfrånvänt att ens tänka den tanken. En annan intressant detalj är hur hårt Norén verkar slå på skrivmaskinen, det kan inte vara bra för ryggen det där. Jag var tvungen att kolla Lars Norén: Resan mot mörkret, för att se om det verkligen var så som det framställs i Smärtpunkten och det ser onekligen ut att stämma. Båda finns på SVT Play.

Something Undone (CBC Gem) 8/10

Det här är ett gränsfall, vet inte om jag tycker att den hör hemma här. Det är både en väldigt traditionell och udda serie. Först spelades den in under pandemin och släpptes då som en webbserie 2021, därefter klipptes den om och nya scener (utomhus) spelades in. Pandemidelarna är dock behållningen. Finns på TV4 Play.

Sugar (Apple TV+) 8/10

På ett sätt framstår Sugar som klassisk noir, men det är det verkligen inte. Udda upplevelse. Vissa har kallat den för en katastrof andra har sett den som helt nyskapande. Jag håller på de sistnämnda. Finns på Apple TV+.

The Day of the Jackal (Sky Showcase) 8/10

En trend i år är remakes på klassiska böcker, serier och filmer som fungerar förvånansvärt bra. The Day of the Jackal bygger på boken med samma namn och handlar om Schakalen i en uppdaterad samtida miljö. Underhållande. Finns på Sky Showtime.

The Responder (BBC One) 8/10

The Responder är fortfarande en av de jobbigaste serierna jag vet. Chris, Martin Freemans karaktär, försöker göra gott men misslyckas hela tiden, det är frustrerande och irriterande men väldigt bra. Finns på SVT Play.

The Sticky (Amazon) 8/10

The Sticky är å ena sidan en axelryckning, å andra sidan en charmig kort serie om en kanadensisk lönnsirapkupp. Serien är inspirerad av The Great Canadian Maple Syrup Heist men inte på något sätt baserad på den händelsen. I sina bästa stunder påminner den mig lite om Fargo, men om sirap. Finns på Amazon.

THEM (Amazon Prime) 9/10

THEM: the Scare är säsong två av horror-antologiserien THEM. Den första säsongen, THEM: Covenant, är grafisk skräck som skildrar hur det är att leva som svart i slutet på 1950-talet. The Scare bygger på ett generationellt trauma som effektiv skräck. THEM finns på Amazon Prime.

What We Do in the Shadows (FX) 8/10

What We Do in the Shadows har gjort sin sista säsong. Allt är naturligtvis fortfarande jättedumt och fånigt, men också väldigt bra. Min favoritscen i sista säsongen är när Nandor misstar ett (en?) Airbnb för att vara ett hus med shapeshifters eftersom grannarna byts ut hela tiden. Humor på hög nivå. Finns på Max.

Wise Guy: David Chase and the Sopranos (HBO/Max) 8/10

Wise Guy har jag redan skrivit om här. Finns på Max.

Bästa produktionsbolag

Netflix är oväntat etta med fem serier, förvånar ingen mer än mig. Netflix är annars den streamingtjänst jag oftast tänker att jag borde plocka bort för att det är så mycket skräp. Därefter följer BBC, Apple TV+ och Amazon Prime på fyra serier och HBO och SVT på tre serier vardera. ITV har två serier och övriga en serie var.

Bästa streamingtjänst

När det gäller streamingtjänsterna leder SVT stort med nio serier, därefter följer Netflix med sina egna fem serier. Apple, Amazon Prime och Max har fyra serier var, men det finns anledning att vara försiktig med Max. Av de fyra serierna Max har är det bara Industry som förnyats för en fjärde säsong. Curb your Enthusiasm och What We Do in the Shadows har lagt ner, och Wise Guy är en dokumentärserie på två avsnitt. Sky Showtime och Tv4 Play landar alla på tre serier vardera, sämst är Disney med en serie.